Metamorphosis i London

Publiken dras in i en dansföreställning, tungt influerad av artistens kännedom inom modern dans och balett, och känslorna i skaparens sanna historia och osjälviska uttryck på scen. Carusos starka soloshow anses vara en av de mest unika teaterföreställningarna som framförs utan att yttra ett enda ord. Hela hennes kropp förtrollar publiken genom hennes råa personliga förvandling, och lämnar dig förändrad för alltid av känslornas mångsidighet på scen.

Kvällsföreställningen fick rötter efter Carusos omfattande arbete med Martha Graham Contemporary Dance Company och den artistiska utveckling som var resultatet av hennes framträdanden i Martha Grahams ikoniska solo Lamentation. Hungern efter att skapa ett utökat verk för världsscenen hade fötts.

Detta verk är en spirituell och stark resa genom livets många övergångar och är baserad på Carusos egna erfarenheter men breddat för att bli mer universellt. Under framträdandet absorberas publiken in i Carusos drastiska emotionella skiftningar då hon använder ett antal klädombyten till olikfärgade klänningar som en metafor för vändpunkterna i hennes karaktärs resa.

"Embracing the gravity of the moment, Caruso unleashed in her solo a passionate portrayal of a woman know ledged in the heartaches and joys of life that was bursting with her anxieties, sadness, soaring giddiness and breathless embracing of love and desire." - Steve Sucato

 

"...rage, sadness, sensuality. Caruso conveys these feelings with her entire body, which extends and contorts in ways that would leave us mere mortals breathless if we tried." - Zachary Stewart (TheaterMania)

 

"At the last moment, Maria Angelica Caruso walks through the center aisle, striding past the fabrics tossed to the ground. Not only has she conquered the memory of a dancer's past, she has also brought the audience through every step." - Marcina Zaccaria (Theater Pizzazz)